Om inget händer snart skjuter jag nån

eller Vad har Karl marx med mig att göra?

Jag sitter, för andra dagen i rad, utan något att göra på mitt kontor. Jag tror inte att det är mitt fel i och för sig. Det är helt enkelt så att vi inte har så mycket att göra på företaget, och ännu mindre för nybörjare. Trots att det kanske borde vara viktigast att vi har nåt att göra - hur ska man annars lära sig? Men jag ska hålla käft.

Att inte ha nånting att göra är i varje fall en tung börda att bära för den mänskliga anden. Karl Marx skrev det, men det är inte därför det är sant. Det skulle var sant även om han aldrig hade levat, och vad har han att göra med mig egentligen?

Man sitter och tänker på sig själv, vad man egentligen är gjord för att göra. Musik tänker jag, jag borde spela musik... Men vem borde inte det? Alla männsikor är ju lyckliga när de sjunger, alla männsikor är lyckliga när man ligger i naturen och låter solen skina i ansiktet. Så varför kan man inte alla bara göra det? Det har ju gamle Marx också skrivit några hyllmeter om. Men det börjar bli svårare att förstå varför man inte lika gärna kan sitta i solen och spela dragspel när man ändå inte har något vettigt att göra framför datorn. (Jag ber om ursäkt om eventuella läsare känner sig kränkta när jag uppenbarligen inte räknar sbloggskrivande som någonting "vettigt" - som om det skulle vara mindre vettigt än att göra en outsourcande norsk affärsman ännu rikare"

Men, som Karl Marx nog skulle påpeka... det skulle var ännu svårare att komma tillbaks till jobbet efter en sån dag, och det är väl därför man siter här. För att disciplineras. Som om inte 18 år i utbildningssystemet skulle räcka. Fast å andra sidan, ett år i Moldavien kan nog sopa bort tio år av svensk disciplinering. Så det är säkert bra för mig. Jag ska ta min medicin och vara snäll.