Denna lördag var jag volontär igen... det var ju därför jag en gång kom till Östeuropa. Spännande, minst sagt.
Jag var på ett centrum för hemlösa ungdomar som drivs av den katolska hjälporganisationen Concordia. Så mycket katolicism blev det dock inte. Det var protestantiska jag och ett gäng ortodoxa bulgarer. Så värst religiös var det ingen av oss som var. Men det var kul. Och nyttigt. Bra att minnas att jagmed min lön på ungefär 5000 svenska kronor faktiskt lever ganska ba i Bulgarien. Att det finns många som inte har någonting alls.
Concordia vänder sig som sagt till yngre medborgare, men det kom ändå en äldre, mycket välbelevad man med alla sina tllhörigheter i en plastkasse över axeln och frågade om han fick bo och äta hos oss. Tyvärr är det enda man kan säga. Behoven är så stora, och allt som görs räcker inte till alla.
Dagen avslutades ganska brutalt, med ett inbreott. Jag vet naturligtvis inte när det hade begåtts, men det uppdagades strax innan jag gick. En dörr hade lämnats olåst, och någon hade antagligen kommit in genom fen och tagit ett par skor, en pyjamas och ett par jeans. Nån som behövde pengar till tjack, snabbt, skulle jag gissa. Men det är så synd. Killen som bivit bestulen är en av dem som jobbar hårt för att göra nåt av sitt liv. Han har inte mycket, och nu ännu mindre. Tjuven har knappast nån glädje av det han stal i morgon. Vaarför har det alltid varit så? Att de fattiga slår ihjäl och stjälav andra fattiga. Det är synd.
Men det får mig också att inse hur bra jag hardet, när jag ligger bredvid en kvinna jag verkligen älskar, är nyduschad och mätt. Det är ju det som är det viktiga i livet.
Saturday, February 28, 2009
Wednesday, February 4, 2009
Transition, Translations and Terminals
Jag gick ut för en snabb lunch. När jag kom tillbaks har det varit strömavbrott och av en oförklarlig anledning är alla kollegors lösenord till vår databas ogiltiga. Men det är skönt med en liten paus... och för all dle, de i London fick ju sitt igår. Jag läste på the Guardian att lärarna höll skolorna stängda en dag till, trots att snön snabbt smälte bort. Det är fel, naturligtvis... men gött å ligg å dra sä...
Jag hade tänkt att den här blogposten skulle handla om säkerhet och språk. Vad kan få oss att känna sig säkrare än när människor pratar som vi är vana... vad gör oss mer osäkrare än att inte förstå. Ingenting.
I morse kom jag för tidigt till jobbet igen. Är det konstigt? Min flickvän tycker det... och visst. Det är ju gött å... men det som inte är gött är dessa ögonblick när man är på väg till något annat. Jag älskar att ligga i sängenb. Jag älskar att duscha. Jag älskar att äta frukost. Men jag tycker inte om att gå från sängen till duschen. Och jag tycker bättre om att sitta på jobbet än att vara på väg dit. Är det så konstigt? Jag är lost i transition.
Man får nog mer behov av säkerhet när man bor utomlands. Hopaps att arbetsgivarna i Sverige kommer ihåg det och sparkar svenskarna först. För när språket inte är ens eget är det mycket lite som verkligen är det. Jobbet är en av dessa få saker.
I helgen var vi iväg till en underbar stuga i bergen. Ett underbart gäng, fantastisk natur och mat bortom beskrivning. Avslappnande. Javisst. Men jag var tvungen att stamma mig fram på min fortfarande alldeles för dåliga bulgariska. När en mening nån gång inte är fel uppbyggd så är det jag vill säga inte intressant för den som inte tänker som en svensk. Faktum är att när någon är intresserad av vad jag vill säga är det inte svårt att prata, men i en miljard olika situationer är jag överraskad över det som människorna runt mig tycker är sjävklart. Sedan finns det en miljon situatuioner jag själv vuxit upp med som människrona runt mig lyfter på ögonbrynen för. Jag är lost i translation.
Sedan var det det där med Terminal. För er som inte använder Linux - terminal är det lilla fönstret men kan skriva in kommandon i, så gör datorn som man säger. Jag är nybliven Linuxanvändare, men terminalfönstret har en dragning på mig jag inte förväntade mig. Varför det?
För att det är ett språk, som inte översätts. Jämfört med mänsiklig kommunikation är den mycket begränsad. Men mycket enkel, och mycket säker. Man bestämmer sälv vilka ord som används. Det finns inga missförstånd, bara felstavningar. Inga förväntningar, inga fördomar... ingen verklig kommunikation. Men väl avslappning.
Jag hade tänkt att den här blogposten skulle handla om säkerhet och språk. Vad kan få oss att känna sig säkrare än när människor pratar som vi är vana... vad gör oss mer osäkrare än att inte förstå. Ingenting.
I morse kom jag för tidigt till jobbet igen. Är det konstigt? Min flickvän tycker det... och visst. Det är ju gött å... men det som inte är gött är dessa ögonblick när man är på väg till något annat. Jag älskar att ligga i sängenb. Jag älskar att duscha. Jag älskar att äta frukost. Men jag tycker inte om att gå från sängen till duschen. Och jag tycker bättre om att sitta på jobbet än att vara på väg dit. Är det så konstigt? Jag är lost i transition.
Man får nog mer behov av säkerhet när man bor utomlands. Hopaps att arbetsgivarna i Sverige kommer ihåg det och sparkar svenskarna först. För när språket inte är ens eget är det mycket lite som verkligen är det. Jobbet är en av dessa få saker.
I helgen var vi iväg till en underbar stuga i bergen. Ett underbart gäng, fantastisk natur och mat bortom beskrivning. Avslappnande. Javisst. Men jag var tvungen att stamma mig fram på min fortfarande alldeles för dåliga bulgariska. När en mening nån gång inte är fel uppbyggd så är det jag vill säga inte intressant för den som inte tänker som en svensk. Faktum är att när någon är intresserad av vad jag vill säga är det inte svårt att prata, men i en miljard olika situationer är jag överraskad över det som människorna runt mig tycker är sjävklart. Sedan finns det en miljon situatuioner jag själv vuxit upp med som människrona runt mig lyfter på ögonbrynen för. Jag är lost i translation.
Sedan var det det där med Terminal. För er som inte använder Linux - terminal är det lilla fönstret men kan skriva in kommandon i, så gör datorn som man säger. Jag är nybliven Linuxanvändare, men terminalfönstret har en dragning på mig jag inte förväntade mig. Varför det?
För att det är ett språk, som inte översätts. Jämfört med mänsiklig kommunikation är den mycket begränsad. Men mycket enkel, och mycket säker. Man bestämmer sälv vilka ord som används. Det finns inga missförstånd, bara felstavningar. Inga förväntningar, inga fördomar... ingen verklig kommunikation. Men väl avslappning.
Thursday, November 27, 2008
Det rullar på
Min väderprognos applikation i Firefox säger mig att det just nu är soligt och 1 plusgrad ute. Ni vet vad det betyder... Perfekt skidväder. På med klistret, packa ner en termos nybryggt kaffe i ryggsäcken och glid ut...
Det är vad man borde göra. I stället sitter man på jobbets dator, som t.o.m. är tråkigare än den där hemma. Det finns dock ljuspunkter... Vi har fått ett nytt projekt att jobba med.
IP-kommunikation i all ära (vanligtvis jobbar jag med ett projekt för företaget Verizon Business), det är kul att få läsa om något annat ibland. Det nya projektet är för företaget Better Place, som vill utveckla ett system med el-tankstationer, som ska göra elbilar konkurrenskraftiga. Det är kul att någon gång få vara på den ljusa sidan, och inte bara ha kunder som US Army, Kinas Olympiska kommité m.fl...
Men utan IP-kommunkation skulle mitrt liv vara en omöjlighet. Jag skulle inte ha varit tillsammans med Anna om det inte var för Skype. Och jag skulle inte bo utomland som jag inte kunde tala meddem där hemma ganska gratis ganska ofta. Mend et finns ju roligare saker att läsa om.
Det är vad man borde göra. I stället sitter man på jobbets dator, som t.o.m. är tråkigare än den där hemma. Det finns dock ljuspunkter... Vi har fått ett nytt projekt att jobba med.
IP-kommunikation i all ära (vanligtvis jobbar jag med ett projekt för företaget Verizon Business), det är kul att få läsa om något annat ibland. Det nya projektet är för företaget Better Place, som vill utveckla ett system med el-tankstationer, som ska göra elbilar konkurrenskraftiga. Det är kul att någon gång få vara på den ljusa sidan, och inte bara ha kunder som US Army, Kinas Olympiska kommité m.fl...
Men utan IP-kommunkation skulle mitrt liv vara en omöjlighet. Jag skulle inte ha varit tillsammans med Anna om det inte var för Skype. Och jag skulle inte bo utomland som jag inte kunde tala meddem där hemma ganska gratis ganska ofta. Mend et finns ju roligare saker att läsa om.
Tuesday, November 25, 2008
Bo
Ett av de mer komplicerade kapitlen i Bulgarien är boendet. För tillfället betalar jag hyra i "min" lägenhet där jag nästan aldrig är, men sover oftast hos Anna, där jag inte betalar hyra, men skjuter till pengar till hushållskassan...
Den andra lägenheten var mycket trevlig så länge Miro bodde där, och skötte det praktiska. Men ingen av oss andra var där ofta, så han stack, förståeligt nog. Kvar blev jag, Vladimira, och en tjej som heter Galja. Vladimira har varit den som haft kontakten med hyresvärden, då vi precis som de flesta unga bulgarer bor i andra hand. Nu ska hon flytta... hm... jag hade tänkt att sticka först, så man inte satt med svarte petter, dvs en 15% högre hyra när de unga tre blir två. Tji fick man.
Jag vill avråda alla som läser det här från att bo i adnra hand om ni slipper. I allmänhet vill jag avråda från att blanda in pengar i mänskliga situationer. Särskilt när det gäller viktiga saker som boendet. Andrahandsvärdar har en tendens att tycka att lägenheten är deras. När det kommer till kritan är den ju också det och då står man där med rumpan bar. Nu är inte min rumpa riktigt bar än, men jag känner en kall fläkt...
Den andra lägenheten var mycket trevlig så länge Miro bodde där, och skötte det praktiska. Men ingen av oss andra var där ofta, så han stack, förståeligt nog. Kvar blev jag, Vladimira, och en tjej som heter Galja. Vladimira har varit den som haft kontakten med hyresvärden, då vi precis som de flesta unga bulgarer bor i andra hand. Nu ska hon flytta... hm... jag hade tänkt att sticka först, så man inte satt med svarte petter, dvs en 15% högre hyra när de unga tre blir två. Tji fick man.
Jag vill avråda alla som läser det här från att bo i adnra hand om ni slipper. I allmänhet vill jag avråda från att blanda in pengar i mänskliga situationer. Särskilt när det gäller viktiga saker som boendet. Andrahandsvärdar har en tendens att tycka att lägenheten är deras. När det kommer till kritan är den ju också det och då står man där med rumpan bar. Nu är inte min rumpa riktigt bar än, men jag känner en kall fläkt...
Monday, November 24, 2008
Vi gingo...
över Raiskis frusna vita vatten... Nja. Raiski är bortom och fördolt i dunkelt fjärran. Min rätta väg i morse var förvisso hög och undrebar, och gick över frusna vita vatten. På trottoaren.
Vintern har slagit till i Sofia. Jag vet inte om jag förvekats av att blörja kolla på TV, börjar bli gammal, eller om det är det mer inlandsbetonade klimatet som gav mig en Real Feel (C) av -20 när det i själva verket bara var minus fem.
Nåväl, efter en kvart kom jag tillbaks till mitt svenska jag, och halkade med van sula fram med min kvinna vid handen. Vi skiljdes i det frostnupna parken, jag fick inte det heliga som endast mannen fick i början på 1900talet, utan en enkel kyss som bara fick mig att törsta efter mer. Sen stack en yngling en gratistidning i handen på mig, och jag gick igenom den andra parken miot simbassängen.
Allt är ett minne blott, en saga från i morse, men kommer så ytterligt snart att bli verklighet när jag jag ska halka hem i mörkret . Ska man halka ska man vara två om det...
Gratistidningen gav mig lit att blogga om.... kola in maladets! för att se mig ösa galla över den.
Vintern har slagit till i Sofia. Jag vet inte om jag förvekats av att blörja kolla på TV, börjar bli gammal, eller om det är det mer inlandsbetonade klimatet som gav mig en Real Feel (C) av -20 när det i själva verket bara var minus fem.
Nåväl, efter en kvart kom jag tillbaks till mitt svenska jag, och halkade med van sula fram med min kvinna vid handen. Vi skiljdes i det frostnupna parken, jag fick inte det heliga som endast mannen fick i början på 1900talet, utan en enkel kyss som bara fick mig att törsta efter mer. Sen stack en yngling en gratistidning i handen på mig, och jag gick igenom den andra parken miot simbassängen.
Allt är ett minne blott, en saga från i morse, men kommer så ytterligt snart att bli verklighet när jag jag ska halka hem i mörkret . Ska man halka ska man vara två om det...
Gratistidningen gav mig lit att blogga om.... kola in maladets! för att se mig ösa galla över den.
Monday, November 17, 2008
Mannen med den stora väskan
Äntligen är måndagen över. Jag känner mig alltid lite osäker om måndagarna, försöker hitta veckasn form som allt som oftast infinner sig först på tisdag.
I morse kämpade jag med dragspelet på spårvagnen. har ni också undrat varför en del människor alltid måste ha med sig stora påsar med gud vet allt på spårvagnen, och alltid när det är som mest folk? Jag är, gott folk, just en av dessa. Förstår inte själv varför, men an någon anledning är alltid min väska stor och störande...
Nu blir det musik... kanske inte just den här låten, men visst är den fin?
I morse kämpade jag med dragspelet på spårvagnen. har ni också undrat varför en del människor alltid måste ha med sig stora påsar med gud vet allt på spårvagnen, och alltid när det är som mest folk? Jag är, gott folk, just en av dessa. Förstår inte själv varför, men an någon anledning är alltid min väska stor och störande...
Nu blir det musik... kanske inte just den här låten, men visst är den fin?
Subscribe to:
Posts (Atom)
