Zahari Karabashliev 18% sivo - Roman Bokrecension

Den här boken provocerade mig. Vilket gjorde den läsvärd. Men den imponerade inte. Dock tror jag att min recension är ganska orättvis...

Boken handlar om en Bulgar som emigrerat till USA, och ett underliggande tema som nog gick förbi mig är berättelsen om att vara utvandrad Bulgar. Jag är inte Bulgar och har aldrig varit i USA. Däremot är jag uppvuxen på mer eller mindre underground Amerikansk kultur, och jag tror att en sak som provocerade mig var att den här boken spelar i en genre jag trodde jag kände, men bröt mot genrens regler.

Huvudpersonen heter precis som författaren Zak, och berättelsen tar sin början med hans depression efter att den stora, enda kärleken Stella har lämnat honom. Livet känns tomt, han åker till Tijuana, hamnar i bråk, stjäl en bil fylld med marijuana, flyttar över marijuanan till Stellas bil och åker korsar på klassiskt manér kontinenten för att sälja knarket i New York.

Med jämna mellnrum påminns vi om hur mycket Zak saknar Stella, men ett av problemen är att han verkar ha kul när han inte säger att han saknar henne. En sån här historia kräver, för mig, en antihjälte. En som säger att han är stark, men är svag. Zak är tvärt om. Han säger hel tiden att han är deprimerad och svag, men är stark och lyckas egentligen med allt han företar sig.

Sen är han en jävla perfektionist också... han påminner oss vilka kameror han fotograferat med, små detlaljer, som alltid handlar om kvalitet. Han är inte den som häller i sig bryggkaffe... det ska vara espresso, så Zak lider sig igenom mellanvästern. Fixeringen vid kvalitet på allt han gör är i och för sig ett persoinlighetsdrag som för mig närmre Zak. Men han har tyvärr ett drag av likgiltighet som smittar över på författaren när han skriver. Många figurer är beskrivna utan kärlek (sättet han använder ord som neger och arab på hade han inte kommit undan med i Sverige...), vilket gör texten tung och tråkig.

De kärlekslösa personbeskrivningarna tror jag är bokens faktiska svaghet. Det andra handlar om kulturella referenser. Som Svensk i Östeuropa är det en skillnad som skriker i ögonen. Bristen på jantelag. Bristen på antihjältar. Eller vår hycklade lek med svagheten. Den är inte vacker alla gånger. men jag tror att det är en skillnad som går ycket mycket djupt, tvärs igeom EU... Det är skillnaden på Kristus Pantokrator, allhärskaren, och Luther's usla syndare, som bara kan räddas av en nåd ingen kan förstå.

Men hur kan man förstå ett fenomen som countrymusik utan antihjältar? Nej. Zak tycker naturligtvis "inte om country". Jag fruktar att inte heller Zak Karabashliev gör det. Inte för att man måste, men för att skillnaden på Garth Brooks och Hank Williams är enorm, och själva grunden i mitt Universum.

Nåväl, boken är kanske inte skriven just för mig... alla behöver ju inte vara det. Och jag läste den på ett främmande språk, väl medveten om att många lingvistiska finessser och detaljer gick mig förbi.


Har ingen aning om var man får tag på den här boken utanför Bulgarien. Här finns den i alla bokhandlar nu, då den är ganska ny.

Zahari Karabasliev
18% Sivo - roman (2008)
ISBN 978-954-28-0277-8