Det rullar på

Min väderprognos applikation i Firefox säger mig att det just nu är soligt och 1 plusgrad ute. Ni vet vad det betyder... Perfekt skidväder. På med klistret, packa ner en termos nybryggt kaffe i ryggsäcken och glid ut...

Det är vad man borde göra. I stället sitter man på jobbets dator, som t.o.m. är tråkigare än den där hemma. Det finns dock ljuspunkter... Vi har fått ett nytt projekt att jobba med.

IP-kommunikation i all ära (vanligtvis jobbar jag med ett projekt för företaget Verizon Business), det är kul att få läsa om något annat ibland. Det nya projektet är för företaget Better Place, som vill utveckla ett system med el-tankstationer, som ska göra elbilar konkurrenskraftiga. Det är kul att någon gång få vara på den ljusa sidan, och inte bara ha kunder som US Army, Kinas Olympiska kommité m.fl...

Men utan IP-kommunkation skulle mitrt liv vara en omöjlighet. Jag skulle inte ha varit tillsammans med Anna om det inte var för Skype. Och jag skulle inte bo utomland som jag inte kunde tala meddem där hemma ganska gratis ganska ofta. Mend et finns ju roligare saker att läsa om.

Bo

Ett av de mer komplicerade kapitlen i Bulgarien är boendet. För tillfället betalar jag hyra i "min" lägenhet där jag nästan aldrig är, men sover oftast hos Anna, där jag inte betalar hyra, men skjuter till pengar till hushållskassan...

Den andra lägenheten var mycket trevlig så länge Miro bodde där, och skötte det praktiska. Men ingen av oss andra var där ofta, så han stack, förståeligt nog. Kvar blev jag, Vladimira, och en tjej som heter Galja. Vladimira har varit den som haft kontakten med hyresvärden, då vi precis som de flesta unga bulgarer bor i andra hand. Nu ska hon flytta... hm... jag hade tänkt att sticka först, så man inte satt med svarte petter, dvs en 15% högre hyra när de unga tre blir två. Tji fick man.

Jag vill avråda alla som läser det här från att bo i adnra hand om ni slipper. I allmänhet vill jag avråda från att blanda in pengar i mänskliga situationer. Särskilt när det gäller viktiga saker som boendet. Andrahandsvärdar har en tendens att tycka att lägenheten är deras. När det kommer till kritan är den ju också det och då står man där med rumpan bar. Nu är inte min rumpa riktigt bar än, men jag känner en kall fläkt...

Vi gingo...

över Raiskis frusna vita vatten... Nja. Raiski är bortom och fördolt i dunkelt fjärran. Min rätta väg i morse var förvisso hög och undrebar, och gick över frusna vita vatten. På trottoaren.

Vintern har slagit till i Sofia. Jag vet inte om jag förvekats av att blörja kolla på TV, börjar bli gammal, eller om det är det mer inlandsbetonade klimatet som gav mig en Real Feel (C) av -20 när det i själva verket bara var minus fem.

Nåväl, efter en kvart kom jag tillbaks till mitt svenska jag, och halkade med van sula fram med min kvinna vid handen. Vi skiljdes i det frostnupna parken, jag fick inte det heliga som endast mannen fick i början på 1900talet, utan en enkel kyss som bara fick mig att törsta efter mer. Sen stack en yngling en gratistidning i handen på mig, och jag gick igenom den andra parken miot simbassängen.

Allt är ett minne blott, en saga från i morse, men kommer så ytterligt snart att bli verklighet när jag jag ska halka hem i mörkret . Ska man halka ska man vara två om det...

Gratistidningen gav mig lit att blogga om.... kola in maladets! för att se mig ösa galla över den.

Mannen med den stora väskan

Äntligen är måndagen över. Jag känner mig alltid lite osäker om måndagarna, försöker hitta veckasn form som allt som oftast infinner sig först på tisdag.

I morse kämpade jag med dragspelet på spårvagnen. har ni också undrat varför en del människor alltid måste ha med sig stora påsar med gud vet allt på spårvagnen, och alltid när det är som mest folk? Jag är, gott folk, just en av dessa. Förstår inte själv varför, men an någon anledning är alltid min väska stor och störande...

Nu blir det musik... kanske inte just den här låten, men visst är den fin?

Bröstim, bastu och bloggar

Ännu en dag med simning innan jobbet. De är definitivt de bästa. Idag gick jag upp mycket tidigt och gick direkt till bassängen. På så sätt fick jag tid till tio vändor bröstsim, att basta, och dessutom att äta frukost i cafeterian... En lyx man har råd med.

Intressant nog verkar det vara herrarnas i bassängen. Det var mindre folk idag (jag kom ung. 8 i stället för 9), och i stället för runda damer var det smärta simmare... jag ska undvika homoerotiska anspelningar som Fredrik åkare hävdar att det finns i Sherlock Holmes, men nog fanns det material till sådana...

Vad gäller datorn har jag öppnat ännu en blogg, dit jag ska lägga mina databekymmer. De blir nämligen fler och fler... men livet är ju mer än data. :) ZenSus heter den och återfinns här, för den intresserade.

Ikväll vankas det bio, i morgon har jag tagit ledigt för att åka upp i bergen. Ska bli mer än skönt att slippa alla datorer i några dagar. ;)

Ryggsim

I morse mötte jag arbetsplatsens stress med ett lite mer harmoniskt ansikte, som jag gör två dagar i veckan när jag kommer från bassängen. Vårt företag har en bonus-plan, och en ak man kan få i bonus för sin insats är ett månadskort till simbassängen. Klokt av företaget, sådana program är säkert ett av de bästa sätten att lugna ner det bulgariska arbetslivet som känneteckas av att företag värvar bjuder över varandra med lön för att få de bäst utbildade anställda. Visst är det bra med hög lön, men det är knappast det som mest behös. Bonussystemen bevarar (förhoppningsvis) värdefull know-how inom företaget, och kompenserar för en icke-existerande välfärd.

Men det är inte det man tänker på när man ligger i bassängen. Nej... man blundar, känner kroppen flyta, röra sig framåt. Varje simtag är ett nytt försök att göra rörelsen perfekt... PLASK! så simmar någon förbi som övar på fjärilsim. Eller min fots perfekta röreles stoppar bryskt mot någon annas axel. Det är ganska trångt i bassänngen nämligen.



När man åkte skidor minns jag att det alltid den som kom uppifrån backen som alltid hade ansvar för att inte köra på de längre ner... ganska logiskt. Något liknande gäller även mig, jag kan undvika att simma på de som simmar framför mig, men inte ha uppsikt bakåt samtidigt. Idag blev jag åsyna vittne till en duktig krock, där en kvinna i medelåldern ryggsimmade över en yngre kollega. Vem har ansvaret då, när man simmar ryggsim? Svårt att säga.

Jag njuter i varje fall. att behöva kryss mellan andra simmare höjer utmaningen, men belöningen blir desto större när man tar det där perfekta taget...

Ett riktigt tungt vin

Gråkall höst. Tro inte att den är varmare här än i Sverige. Sofia ligger i bergen, så det blir ordentligt kallt om morgnarna och kvällarna. Glöggtider med andra ord...

Jag inhandlade en bulgarisk motsvarighet till Sherry i förra veckan, anledningen var detta recept . Det blir ju dock ganska mycket svampsås om man använder 0,75 liter starkvin, så det blev en kvarts flaska kvar. En flaska som enligt etiketten ska serveras väl kyld till frukt och sötsaker.

Jag bestämde mig i vanlig ordning för att göra ungefär tvärt om men ändå inte. I stället för att servera kylt med färska frukter, vilket för tankarna till romerska orgier, lade jag de torkade frukter jag använder till min muesli i vinet och satter det på spisen. Voila! Glögg. Gryyymt god glögg. Vinet smakar sött, ömsom druva ömsom körsbär. Den här brygden är som gjord för att göra glögg på, men ack vad man sov....

N.B. det som inmundigades igår var enkom en kaffekopp glögg. Det är inte så att jag försöker förklara bort en spritfest på någon annan mystisk ingrediens än just alkohol som en del plägar göra... Vag somnade utan någon kännbar berusning. Klockan ringde, utan att varken jag eller Anna stiger upp... en halv timme för sent mumlar hon något om att i ska stiga upp och jag sätter mig på sängkanten, i koma! Gosse... bör jag påpeka att jag varken orkade tänka på Linux eller på Tolstoj?

Det var ett tungt vin... men god glögg.

Jag kommer zen

Fredagkväll... en vecka går mot sitt slut. I morgon ska jag för första gången på länge spela dragspel tillsammans med en kollega. Ser man fram emot det, eller? Ja det gör man. :) Inget alternativ till Karamazov, naturligtvis, "We're not replacing that, we're adding to it" som min brittiske chef brukar säga när något ändras på företaget. Som t.ex. att bonus kopplas till företagets finsansiella resultat. Jag har svårt att tänka mig att ett bra resultat innebär vinst i en kraschande världsekeonomi... vi får nog vara glada om företaget finns kvar i juni. Så bonuse hänger förmodligen löst. Nu är det i och för sig fullständigt förnuftigt att våra bonusar kopplas till resultaten, även om inte bankdirektörernas gör det. Men det visar väl på att man som anställd tjänar på att förhandla till sig så mycket som möjligt i lön, och så lite som möjligt som dricks eller bonus... Gå med i facket! ;)


Borde väl åka hem och ta tag i mitt Linux i afton redan, mnedet blir i morgon bitti i stället. I stället blir det nog mys framför piratnedladdade tvserier med lilla vackra Anna. det är skrämmande hur beroende man blir, av vad som helst bara man tittat trettio minuter så man hinner bli nyfiken på karaktärerna. Favoriten är Lost. Anna röstar på The L Word, som visserligen är helt OK... ett intresasnt försök att sälja en stroy om homosexuella strebertjejer i LA till heterosexuella tv tittare. Hur gör man det? Fyller den med snygga tjejer och rappa repliker såklart...

I morgon blir det Linux. Jag får erkänna att jag tappade det momentum jag hade byggt upp. Men jag har inte gett upp. fan man kan ju inte strida sig blodig varje kväll, måste samla krafter ibland... Men det här är i varje fall vad jag ska göra i morgon.

A. Försöka installera Zenwalk Linux

- det går naturligtvis inte.

B. Köra Zenwalk Linux Live CD. leka lite med det och se om jag gillar operativsystemet, men framför allt titta om det hittar min hårddisk.
- det gör det naturligtvis inte.
Då tar jag en dmesg, så att jag får lite mer konstiga bokstavskombinationer att skicka till min bror, Annas ex och lägga upp på diverse forum...

C. Försöka uppdatera BIOS för Windows.
-den här har ju stått så ofta på listan att den börjar verka ouppnåelig...

Ja, jag erkänner... det ser mörkt ut. Men jag tror det går... Jag minns nån fotbollsmatch rån Italienska ligan en gång när jag var ungefär 11 år. Glenn Strömmberg satt i studion och pratade om AC Milan som inte hade förlorat en match på hela säsongen. De kommer ju fortsätta vinna. men förr eller senare kommer de förlora en match. Så är det bara. Sa Glenn.

Så är det bara. Förr eller senare förlorar det Windows som nu ser oövervinnerligt ut. Och då är det inte Linux som vinner, det är jag.

Hoppas det går med Zen...

Morgonstund har guld i mun (rimmar det verkligen?)

Tidig morgon i Sofia... nej, inte så tidig förresten. Jag jobbar på kontor numer och börjar vid bekväma klockan tio. Men för att känna sig som golk ligger jag inte och drar mig till nio, utan sätter klockan på halv åtta, kämpar, sätter mig upp, rullar tillbaks till min älskling under täcket igen, funderar på att stanna hemma, bestämmer mig för att gå upp - så att jag slutar tänkapå sånt.

Sedan sätter jag mig resolut på sängkanten och tar upp min War and Peace, tung som ett mjölkpaket, och läser ett kapitel. Anna ligger vid den här tiden och sover, eller kanske ignorerar mig bara. Jag brukar kasta ett öga snett ner åt höger, hon blundar...


Dagens kapitel handlade om vargjakt, ett motiv som jag tycker mig känna igen från liknadne literatur, typ Anna Karenina och Pan Tadeusz, där jaktscener får någon slags symbolik som jag känner drar förbi mig. Som nutidsmänniska lever jag mig in i den jagade vargen, och känner nästan skräcken pulsera inne i mig.... Inte mindre läsvärt för det.