I gamla hjulspår

Denna lördag var jag volontär igen... det var ju därför jag en gång kom till Östeuropa. Spännande, minst sagt.

Jag var på ett centrum för hemlösa ungdomar som drivs av den katolska hjälporganisationen Concordia. Så mycket katolicism blev det dock inte. Det var protestantiska jag och ett gäng ortodoxa bulgarer. Så värst religiös var det ingen av oss som var. Men det var kul. Och nyttigt. Bra att minnas att jagmed min lön på ungefär 5000 svenska kronor faktiskt lever ganska ba i Bulgarien. Att det finns många som inte har någonting alls.

Concordia vänder sig som sagt till yngre medborgare, men det kom ändå en äldre, mycket välbelevad man med alla sina tllhörigheter i en plastkasse över axeln och frågade om han fick bo och äta hos oss. Tyvärr är det enda man kan säga. Behoven är så stora, och allt som görs räcker inte till alla.

Dagen avslutades ganska brutalt, med ett inbreott. Jag vet naturligtvis inte när det hade begåtts, men det uppdagades strax innan jag gick. En dörr hade lämnats olåst, och någon hade antagligen kommit in genom fen och tagit ett par skor, en pyjamas och ett par jeans. Nån som behövde pengar till tjack, snabbt, skulle jag gissa. Men det är så synd. Killen som bivit bestulen är en av dem som jobbar hårt för att göra nåt av sitt liv. Han har inte mycket, och nu ännu mindre. Tjuven har knappast nån glädje av det han stal i morgon. Vaarför har det alltid varit så? Att de fattiga slår ihjäl och stjälav andra fattiga. Det är synd.

Men det får mig också att inse hur bra jag hardet, när jag ligger bredvid en kvinna jag verkligen älskar, är nyduschad och mätt. Det är ju det som är det viktiga i livet.

Transition, Translations and Terminals

Jag gick ut för en snabb lunch. När jag kom tillbaks har det varit strömavbrott och av en oförklarlig anledning är alla kollegors lösenord till vår databas ogiltiga. Men det är skönt med en liten paus... och för all dle, de i London fick ju sitt igår. Jag läste på the Guardian att lärarna höll skolorna stängda en dag till, trots att snön snabbt smälte bort. Det är fel, naturligtvis... men gött å ligg å dra sä...


Jag hade tänkt att den här blogposten skulle handla om säkerhet och språk. Vad kan få oss att känna sig säkrare än när människor pratar som vi är vana... vad gör oss mer osäkrare än att inte förstå. Ingenting.

I morse kom jag för tidigt till jobbet igen. Är det konstigt? Min flickvän tycker det... och visst. Det är ju gött å... men det som inte är gött är dessa ögonblick när man är på väg till något annat. Jag älskar att ligga i sängenb. Jag älskar att duscha. Jag älskar att äta frukost. Men jag tycker inte om att gå från sängen till duschen. Och jag tycker bättre om att sitta på jobbet än att vara på väg dit. Är det så konstigt? Jag är lost i transition.

Man får nog mer behov av säkerhet när man bor utomlands. Hopaps att arbetsgivarna i Sverige kommer ihåg det och sparkar svenskarna först. För när språket inte är ens eget är det mycket lite som verkligen är det. Jobbet är en av dessa få saker.

I helgen var vi iväg till en underbar stuga i bergen. Ett underbart gäng, fantastisk natur och mat bortom beskrivning. Avslappnande. Javisst. Men jag var tvungen att stamma mig fram på min fortfarande alldeles för dåliga bulgariska. När en mening nån gång inte är fel uppbyggd så är det jag vill säga inte intressant för den som inte tänker som en svensk. Faktum är att när någon är intresserad av vad jag vill säga är det inte svårt att prata, men i en miljard olika situationer är jag överraskad över det som människorna runt mig tycker är sjävklart. Sedan finns det en miljon situatuioner jag själv vuxit upp med som människrona runt mig lyfter på ögonbrynen för. Jag är lost i translation.

Sedan var det det där med Terminal. För er som inte använder Linux - terminal är det lilla fönstret men kan skriva in kommandon i, så gör datorn som man säger. Jag är nybliven Linuxanvändare, men terminalfönstret har en dragning på mig jag inte förväntade mig. Varför det?

För att det är ett språk, som inte översätts. Jämfört med mänsiklig kommunikation är den mycket begränsad. Men mycket enkel, och mycket säker. Man bestämmer sälv vilka ord som används. Det finns inga missförstånd, bara felstavningar. Inga förväntningar, inga fördomar... ingen verklig kommunikation. Men väl avslappning.