Modernitet 2.0

När jag började blogga hade jag inte för avsikt att skriva om politik eller nyheter. Det jag ville förmedla till Sverige var mina personliga intryck av livet i Sydösteuropa. "De små historierna" som min morfar kallar det. Men det har blivit mer stora historier, om Ryssland, EU, romer och Gud vet allt...

Det beror kanske inte på att jag är mer intresserad av sånt, eller enbart på min intellektuella fåfänga. Tyvärr är det så att det här är vad min vardag består av framför allt annat. Jag är en av alla de miljoner människor i värklden som tillbringar dagen lång framför en dataskärm. Genom RSS-uppdateringar läser jag nyheter i global press sekunderna efter att de publicerats. Därför vet jag mer om finanskrisen än om vad som händer inuti alla de hus min spårvagn åker förbi på morgonen och kvällen.

Handlar det om att man är utlänning? Jag tvivlar... jag tror snarare att man tänker på det mer som utlänning, men vet ni där hemma egentligen vad som sker hos grannen?

Det är helt enkelt moderniteten, som den beskrivits under hundra år av Chaplin, Kafka, Weber m.fl. Eventuellt förstärkt genom globalisering och internet till en slags Modernitet 2.0. Man möter världen genom media, men att bläddra i DN har bytts ut mot att zappa mellan DN.se, The Guardian och The New York Times.