Damn

Varför blir det så här? jag var nöjd och alltid mig själv till behag... men ändå blir det. Det är jobbet vi pratar om nu, men det ligger säkert någon existentiell sanning i det.

Vi håller på med den månatliga rapporten som börjar bli en del av mitt liv på gott och ont. Mest på gott antagligen, eftersom jag inte kommer att skriva den för evigt. När jag slutar kommer det det kännas som en befrielse, men det jag lärt mig kommervara kvar. Och jag lär mig ganska mycket, om teknologi, fri mjukvara och annat.

Jag står precis inför ett byte till Fedora från Windows, delvis p.g.a. att detta projekt lärt mig att Windows inte är den säkra lösningen. När en viss procent av alla användare, säg 15 %, använder något annat, vad som helst faktiskt, kommer inte Windows att vara standard. Och då kommer det bli dyrt och komplicerat att knyta upp sig till den standarden...

Men det var inte vad jag ville skriva om. Jag ville skriva om att jag den här månaden har gjort hundra och åter hundra småfel som jag inte gjorde förra månaden. Om att det tar fem minuter innan jag börjar med varje uppgift, och fem minuter till innan den blir färdig. Jag har en känsla av att det inte är så mycket att oroa sig för, att sånt här går i någon slags cykler... Goda dagar följer dåliga dagar o.s.v. Men varför?