Människovärdighet

Människovärdighet. Ett så vagt, abstrakt ord. Som man ända känner en nästan fysisk saknad efter när det är frånvarande. T.ex. då jag precis skulle gå igenom kapitel fem i läroboken. Jag jobbar nämligen som svensklärare i Moldavien. Jag bad inte mina studenter att sluta ögonen, för jag vet att de aldrig gör det ändå, men hade tänkt mig att ge dem några minuters njutning innan det hårda arbetet med prepositioner börjar. Det är då det händer…

En storväxt ljushårig man som senare visar sig vara herr rektor för det universitet det svenska företag jag arbetar för hyr lokaler av stormar in och börjar hämningslöst att skälla ut mina studenter. Han anför några märken på väggen som varit där sedan 1977 som anledning att kalla mina studenter för ouppfostrade, outbildade, och fråga dem om de bor i skogen. Vilken klass går ni i? Sjunde? Stå upp när du talar till mig! Dessa ord och liknande haglar i mitt klassrum.

Och vad gör jag åt det? Inte mycket. Jag ber försiktigt herr rektor att tala med den ansvarige för kursen, men mina ord får inte stopp på hans ordflöde. Han lämnar oss när han själv vill, och har genom att kränka mina studenters självkänsla visat att han har makt att göra just det. Att kränka vem han vill, när han vill. Det är då man saknar människovärdet.

För människovärdet finns bara när någon står upp och försvarar det. Och i den givna situationen gjorde jag inte det. Det lämnar en bitter smak i munnen. För om det fanns någon i klassrummet då och där som skulle kunna stått upp och bett det svinet att dra åt helvete, sa var det jag.

Saken är den att jag faktiskt hade ett närmast juridiskt ansvar, eftersom dessa studenter har skrivit under ett avtal som inte låter dem vara frånvarande utan löneavdrag. Vi tvingar dem alltså att sitta i klassrummet, och det minsta man kan begära borde vara att de inte blir trakasserade där. Men jag svek mitt ansvar.

·

Lite senare, i en ombonad miljö pa ett kafé for dyrt for någon med moldavisk inkomst tog jag upp problemet med min kollega. Du… det där med avtalet är inte riktigt sant… det är inte lagligt att bestraffa med löneavdrag, sager han och ler lite skuldmedvetet. Jag tittar bort, och tänker att svenska, kapitalistiska, profithungriga företag skulle kunna göra något bra i Moldavien. Om de åtminstone försökte ge sina anställda lite bättre förhållanden än vad den moldaviska lagen kräver av dem. Tro mig, det är inte så mycket. Kanske bara en gnutta manniskovärdighet.