Släpp inga returer!

Ni vet hur det är... motståndarna stormar till anfall, men genom heroiskt försvarsspel rider man ut stormen. Målvakten gör en akrobatisk räddning på mållinjen, men lyckas inte klistra den utan tippar ut den... Och får sedan snällt titta på när den halvkasse anfallaren som stått offside i tio minuter chippar in bollen. Det händer inte bara på planen utan i verkligheten också...

Det är den gamla vanliga historien. Pojke möter en annan pojke och kärlek uppstår. Eller två flickor, eller som i det här fallet en av varje kön träffar varandra och fattar tycke. Tristan och Isolde, Sartre och de Beauvoir... vi kan kallad dem Romeo och Julia.

Vår Romeo är förutom sina lätt aristrokratiska val av lektyr en mer än lovligt genomsnittlig kille. Vår Julia är till skilnad från Shakespeares inte bara en sensuell fantasi, oemotståndligt attraktiv, utan dessutom den bästa i sin årskull på universitetet på norska och en levnadsglad globetrotter. Hon har sedan länge bestämt sig för att tillbringa högsommaren i Oslo för att vässa norskan i Oslo, denna underbara blandning av värmländsk landsbygd och New York med l Banglamusik i bakgrunden.

Vad gör vår Romeo inför den stundande avfärden? Jo... han vet vad som väntar,,gräver skyttegravar och bunkrar upp inför ett utnötningskrig. Vi kan tänka oss honom i bibliotekskön - nu ska han äntligen få läst Krig och fred och Anna Karenina i följd för at kunna jämföra perspektiven och utvecklingen i Tolstojs författrskap. Vi kan också tänka oss honom med ett nytt jobb han går in för två hundra procent, för att med en välfylld agenda slåss emot ensamheten.

Och det går... Det finns ingenting två älskande människor inte kan klarar av som en dans. Veckorna rullar förbi, vissa dagar skiner solen, ibland mulnar det till men innan vår Romeo hunnit lära sig stava till flaska på det sydslaviska språk han försöker tillägna sig för att få tiden att gå är hans Julia hemma, levnadsglad och strålande vacker som alltid. För det finns ett alltid. Det vet han när han ser henne i den charmanta by vid kusten där de återses. Vi kan tänka oss en ganska traditionell Romeo och Julia-bakgrund. Stenhus., tegeltak och kvinnor i hucklen som funnits där i femhundra år. Några getter bräker i bakgrunden. Och en sandstrand där våra kära trängs med Tristan, Sartre och de andra...

Vi tänker oss restauranger med havsutsikt... music in the air och levande ljus i natten. Underbart. Det finsn inget annat ord.

Det är då man tror att man har tagit hem spelet... man har avvärjt anfallet och överlevt. Men akta er, kära läsare, det är just då man ska se upp! Det kommer en andra anfallsvåg, och är man inte vaksam kan det gå snett. Lämna inga returer! Vår Romeo tror att han skickat all sin saknad till Skandinavien, lagt den bakom sig i ett kuvert och var redo att ge fan i allt och börja leva.... Han andas djupt och drar en suck av lättnad. Och åker på ett slag rätt i solarplexus... Saknaden är tillbaks och lever rövare med honom. Han som var så cool... inte längre. Nu ligger han där och ängslas igen, som han aldrig mer skulle göra...

Vore det inte för vår Julias rådiga ingripande skulle han ligga där än... Tack. Oändligt tack.