När jag började blogga hade jag inte för avsikt att skriva om politik eller nyheter. Det jag ville förmedla till Sverige var mina personliga intryck av livet i Sydösteuropa. "De små historierna" som min morfar kallar det. Men det har blivit mer stora historier, om Ryssland, EU, romer och Gud vet allt...
Det beror kanske inte på att jag är mer intresserad av sånt, eller enbart på min intellektuella fåfänga. Tyvärr är det så att det här är vad min vardag består av framför allt annat. Jag är en av alla de miljoner människor i värklden som tillbringar dagen lång framför en dataskärm. Genom RSS-uppdateringar läser jag nyheter i global press sekunderna efter att de publicerats. Därför vet jag mer om finanskrisen än om vad som händer inuti alla de hus min spårvagn åker förbi på morgonen och kvällen.
Handlar det om att man är utlänning? Jag tvivlar... jag tror snarare att man tänker på det mer som utlänning, men vet ni där hemma egentligen vad som sker hos grannen?
Det är helt enkelt moderniteten, som den beskrivits under hundra år av Chaplin, Kafka, Weber m.fl. Eventuellt förstärkt genom globalisering och internet till en slags Modernitet 2.0. Man möter världen genom media, men att bläddra i DN har bytts ut mot att zappa mellan DN.se, The Guardian och The New York Times.
Wednesday, September 24, 2008
Tuesday, September 2, 2008
Ålder
För att roa mig på kontoret har jag skaffat ett s.k. Stuble Upon- konto. Det lovar att hitta det bästa på internet åt dig, och slumpar fram sidor inom de kategorier du valt. Nästan alla är amerikanska, och det mesta är om ateism, kristendom eller Barack Obama.
Alldeles nyss serverades jag det mest deprimerade man kan tänka sig... en sida där du matar in en given ålder, och som svar berättar den vad ndra människor åstadkommit i denna ålder. (Du hittar den här) Mozart började komponera när han var fyra, Benjamin Franklin blev journalist när han var femton och ni vet... det känn som att det mesta i världen gjordes av människor som var mycket yngre än man själv är.
Ett avgörande ögonblick i denna insikt var Fotbolls-VM i Frankrike 1998. Skärmen var full med stjärnor som var yngre än en själv, och man insåg att man inte skulle bli fotbollsproffs. När man vände sig till litteraturen insåg man med hjärtat i halsen att Rimbaud hade hunnit avsluta ett inflytelserikt författarskap innan han fyllt tjugo.
Det intressanta med siten jag serverades är att om man söker på andra åldrar, visar det sig att trettiofemåringar eller 55-åringar gjort lika mycket i världshistorien som 20åringarna... En 35-årig Robert Louise Stevenson skrev Dr. Jekyll och Mr. Hyde och Picasso målade Guernica när han var 55...
Betryggande. Jag häller upp en kopp kaffe , lutar mig tillbaks och lämnar världslitteraturscenen tills i morgon....
----------------
Now playing: Håkan Hellström - Flyg Du Lilla Fjäril
via FoxyTunes
Alldeles nyss serverades jag det mest deprimerade man kan tänka sig... en sida där du matar in en given ålder, och som svar berättar den vad ndra människor åstadkommit i denna ålder. (Du hittar den här) Mozart började komponera när han var fyra, Benjamin Franklin blev journalist när han var femton och ni vet... det känn som att det mesta i världen gjordes av människor som var mycket yngre än man själv är.
Ett avgörande ögonblick i denna insikt var Fotbolls-VM i Frankrike 1998. Skärmen var full med stjärnor som var yngre än en själv, och man insåg att man inte skulle bli fotbollsproffs. När man vände sig till litteraturen insåg man med hjärtat i halsen att Rimbaud hade hunnit avsluta ett inflytelserikt författarskap innan han fyllt tjugo.
Det intressanta med siten jag serverades är att om man söker på andra åldrar, visar det sig att trettiofemåringar eller 55-åringar gjort lika mycket i världshistorien som 20åringarna... En 35-årig Robert Louise Stevenson skrev Dr. Jekyll och Mr. Hyde och Picasso målade Guernica när han var 55...
Betryggande. Jag häller upp en kopp kaffe , lutar mig tillbaks och lämnar världslitteraturscenen tills i morgon....
----------------
Now playing: Håkan Hellström - Flyg Du Lilla Fjäril
via FoxyTunes
Wednesday, July 30, 2008
Tolstoj
Jag är nu tillbaks på arbetet efter två veckor på volontärarbetsläger i Italien, och det är inte helt lätt att falla in i det gamla mönstret igen. Visst, man vänjer sig, fortare än man egentligen vill oftast, men tre dagar in i veckan känner jag fortfarande av en viss obalans. Hur underbart var det inte att vara nära den man älskar varje dag, och att arbeta utomhus i en liten by utan bilar och buller... och hur mycket mer märker jag inte dedssa bilar, detta buller och allting smo en storstad är nu när jag varit borta ett tag?
Egentligen tror jag att jag vill bo någonstans där det är tyst och jobba med att prata med människor, och helst slippa tänka på business hela dagarna. Jag vet inte om det var så klokt att börja läsa Tolstoj under semestern. Å ena sidan är det en bokstavligt talat tung motvikt till vardagslivet. Å andra sidan är det en förförisk sanning som inte riktigt går att leva med. Tolstoj förökte ju själv att leva efter sin sanning, vilket blev en katastrof för honom och hans fru, som precis som Bachs äkta hälft antas gjort lika myckte som sina män för dessas rykte. Det bästa med Tolstoj är kanske att han kan skriva utan sådana mastodontmeningar. ;)
Det är mycket lätt att romanitisera volontärlivet i naturen Jag vet av egen erfarenhet att när det blir vardag är det mycket mrer komplicerat. det är nog snarast det att man inte är hemma som är det fantastiska. För vardagslivet är en lång, lång rad av en massa små, oviktiga problem som ändå håller en vaken om natten.
En del av det Tolstoj vill säga, är väl att det är just dessa små problem som är livet. Som människaär det bara alltför lätt att förakta dem och vilja tänka på störe saker, men verkligheten vinner. Alltid. Semester är hybris... liksom...
Tolstoj på Wikipedia:
Kort version på svenska
Mer kött på engelska
Egentligen tror jag att jag vill bo någonstans där det är tyst och jobba med att prata med människor, och helst slippa tänka på business hela dagarna. Jag vet inte om det var så klokt att börja läsa Tolstoj under semestern. Å ena sidan är det en bokstavligt talat tung motvikt till vardagslivet. Å andra sidan är det en förförisk sanning som inte riktigt går att leva med. Tolstoj förökte ju själv att leva efter sin sanning, vilket blev en katastrof för honom och hans fru, som precis som Bachs äkta hälft antas gjort lika myckte som sina män för dessas rykte. Det bästa med Tolstoj är kanske att han kan skriva utan sådana mastodontmeningar. ;)
Det är mycket lätt att romanitisera volontärlivet i naturen Jag vet av egen erfarenhet att när det blir vardag är det mycket mrer komplicerat. det är nog snarast det att man inte är hemma som är det fantastiska. För vardagslivet är en lång, lång rad av en massa små, oviktiga problem som ändå håller en vaken om natten.
En del av det Tolstoj vill säga, är väl att det är just dessa små problem som är livet. Som människaär det bara alltför lätt att förakta dem och vilja tänka på störe saker, men verkligheten vinner. Alltid. Semester är hybris... liksom...
Tolstoj på Wikipedia:
Kort version på svenska
Mer kött på engelska
Thursday, June 26, 2008
Torka
Kaffet... I sin egenskap av blodet i det samhällets ådror och smörjmedel som gör att människors relationer inte behöver haverera mer än ibland har det tidigare dykt upp i denna blogg... och kommer säkert att göra det igen.
Mitt företag (N.B där jag jobbar, inte som jag äger) har två fantastiska kaffemaskiner. en maler kaffet driekt från böna till kopp... den andra jobbbar med ett slags pre-packed kaffekudde som liknar portion- snus som man kör vattnet igenom för framställa ett högklassigt kaffe med angenämdoft och arom. Behöver jag påpeka att jag fastnat i mitt gamla beroende?
Nu strejkar båda två osannolikt nog, och en kille med grunge-skägg och shorts, en sån där 20 årig sprätt ni vet som får alldeles för mycket betalt för att han kan fixa nåt som andra människor behöver, typ toaletter, datorer eller kaffeautomater, är här och skruvar på dem. Behöver jag påpeka att han är min bäste vän på företaget?
Hoppas att hanblir färdig snart, för man kan känna hur stämningen blir mer lättretlig och morgontrött ju längre människor sitter utan kaffe. Vi fick dessutom nya koppar igår, med Företagets Nya Logotype på, och nu kan vi inteprova dem p.g.a. egensinniga apparater! Vilket århundrade lever vi i egentligen?
Men jösses... tänk när Jesus med skägget skruvat färdigt om en kvart... det kommer att vara en lång kö av strålande glada människor, skratt och skämt och en del av himmelriket... som i någon socialistisk propagandafilm: Ovan där liksom...
Mitt företag (N.B där jag jobbar, inte som jag äger) har två fantastiska kaffemaskiner. en maler kaffet driekt från böna till kopp... den andra jobbbar med ett slags pre-packed kaffekudde som liknar portion- snus som man kör vattnet igenom för framställa ett högklassigt kaffe med angenämdoft och arom. Behöver jag påpeka att jag fastnat i mitt gamla beroende?
Nu strejkar båda två osannolikt nog, och en kille med grunge-skägg och shorts, en sån där 20 årig sprätt ni vet som får alldeles för mycket betalt för att han kan fixa nåt som andra människor behöver, typ toaletter, datorer eller kaffeautomater, är här och skruvar på dem. Behöver jag påpeka att han är min bäste vän på företaget?
Hoppas att hanblir färdig snart, för man kan känna hur stämningen blir mer lättretlig och morgontrött ju längre människor sitter utan kaffe. Vi fick dessutom nya koppar igår, med Företagets Nya Logotype på, och nu kan vi inteprova dem p.g.a. egensinniga apparater! Vilket århundrade lever vi i egentligen?
Men jösses... tänk när Jesus med skägget skruvat färdigt om en kvart... det kommer att vara en lång kö av strålande glada människor, skratt och skämt och en del av himmelriket... som i någon socialistisk propagandafilm: Ovan där liksom...
Thursday, June 19, 2008
Ordens makt...
Att blogga är väl ungefär som att skriva dagbok? Ett sätt att formulera sina allra innersta tankar, utan att behöva tanka på hur de låter i någon mottagares öron? uUniversellt, allmänmänskligt och vackert... utan baktankar...
Tyvärr... det finns säkert sådana bloggar, precis som det finns människor som aldrig verkar ha tänkt på att man faktiskt kan ljuga och bedra. Men dånga bloggar för att göra reklam för sitt företag, eller bli kändisar. Själv skriver jag för att bli en bättre skribent.
Som ni säkert märkt har jag börjat skriva mer och mer, men det beror inte i första hand på att jag gripits av inspiration - snarare är det så att ett flitigt skrivande föder inspirationen. Nej, jag skriver faktiskt för att utveckla mig själv, för att öva mig på att skriva helt enkelt. Det är någonting jag tyker om, och som jag gärna vill göra bra... För att göra någonting bra krävs det, förutom att man tycker om det , att man övar. Därför dessa allt tätare bloggposter. Kanske
är det också ett sätt att hålla liv i mitt svenska ordförråd, för att det inte bara ska bestå av vardagens partikelverb....
När man skriver mycket upptäcker man en intressant sak... hur texten får ett eget liv, och börjar skriva sig själv. Det betyder inte att den blir bättre - tvårt om tror är det den text som författaren har kontroll över som blir bäst. Det är en myt att On The Road skrevs under en natt... Visst låter det romantiskt, men det är inte sant. I själva verket vägde Kerouac ord mot ord, mening mot mening, som man måste göra för att skapa ett mästerverk.
Det här slog mig när jag läste mitt senaste inlägg. Jag hade inte alls tänkt skriva om Engelska, utan om någonting annat som jag glömt nu. Men den ena meningen leder till den andra och tankar föds medan man skriver. Orden tar makten.
Det här händer av sig själv tror jag, genom att skriva mycket. En författare blir den som kan skriva och smatidigt ha kontroll på det han skriver... Som lyckas följa en tanke till dess slut. Tänk bara på Tolstojs romaner... tusentals sidor text som blir till en helhet, till en historia. En sån blogg skulle jag vilja ha... ett mycket intrressant projekt egentligen... att skriva en roman i bloggform... någon som vill hjälpa till?
Tyvärr... det finns säkert sådana bloggar, precis som det finns människor som aldrig verkar ha tänkt på att man faktiskt kan ljuga och bedra. Men dånga bloggar för att göra reklam för sitt företag, eller bli kändisar. Själv skriver jag för att bli en bättre skribent.
Som ni säkert märkt har jag börjat skriva mer och mer, men det beror inte i första hand på att jag gripits av inspiration - snarare är det så att ett flitigt skrivande föder inspirationen. Nej, jag skriver faktiskt för att utveckla mig själv, för att öva mig på att skriva helt enkelt. Det är någonting jag tyker om, och som jag gärna vill göra bra... För att göra någonting bra krävs det, förutom att man tycker om det , att man övar. Därför dessa allt tätare bloggposter. Kanske
är det också ett sätt att hålla liv i mitt svenska ordförråd, för att det inte bara ska bestå av vardagens partikelverb....
När man skriver mycket upptäcker man en intressant sak... hur texten får ett eget liv, och börjar skriva sig själv. Det betyder inte att den blir bättre - tvårt om tror är det den text som författaren har kontroll över som blir bäst. Det är en myt att On The Road skrevs under en natt... Visst låter det romantiskt, men det är inte sant. I själva verket vägde Kerouac ord mot ord, mening mot mening, som man måste göra för att skapa ett mästerverk.
Det här slog mig när jag läste mitt senaste inlägg. Jag hade inte alls tänkt skriva om Engelska, utan om någonting annat som jag glömt nu. Men den ena meningen leder till den andra och tankar föds medan man skriver. Orden tar makten.
Det här händer av sig själv tror jag, genom att skriva mycket. En författare blir den som kan skriva och smatidigt ha kontroll på det han skriver... Som lyckas följa en tanke till dess slut. Tänk bara på Tolstojs romaner... tusentals sidor text som blir till en helhet, till en historia. En sån blogg skulle jag vilja ha... ett mycket intrressant projekt egentligen... att skriva en roman i bloggform... någon som vill hjälpa till?
Subscribe to:
Posts (Atom)
