Tidig morgon i Sofia... nej, inte så tidig förresten. Jag jobbar på kontor numer och börjar vid bekväma klockan tio. Men för att känna sig som golk ligger jag inte och drar mig till nio, utan sätter klockan på halv åtta, kämpar, sätter mig upp, rullar tillbaks till min älskling under täcket igen, funderar på att stanna hemma, bestämmer mig för att gå upp - så att jag slutar tänkapå sånt.
Sedan sätter jag mig resolut på sängkanten och tar upp min War and Peace, tung som ett mjölkpaket, och läser ett kapitel. Anna ligger vid den här tiden och sover, eller kanske ignorerar mig bara. Jag brukar kasta ett öga snett ner åt höger, hon blundar...
Dagens kapitel handlade om vargjakt, ett motiv som jag tycker mig känna igen från liknadne literatur, typ Anna Karenina och Pan Tadeusz, där jaktscener får någon slags symbolik som jag känner drar förbi mig. Som nutidsmänniska lever jag mig in i den jagade vargen, och känner nästan skräcken pulsera inne i mig.... Inte mindre läsvärt för det.
1 comment:
Det kallar jag folk!
Post a Comment