Jag hade precis en tré interesant diskussion med en kollega vid kaffemaskinen, om kaffe och beroende. Han sade att han inte drack kaffe annat när han var mycket trött. "all these things that can get you addicted, I try to keep them low. I only use them when I need them"
Jag stod handfallen inför sanningen... Kunde inte säga nångting annat än "It is correct".
Wednesday, October 15, 2008
Thursday, October 9, 2008
För mycket finanskris
Det talas nästan bara finanskris i DN numer. Liksom i Guardian, eller var som helst. Det är väl naturligt, men visst... vad lär man sig egentligen. Jag har försökt ganska hårt under de senaste veckorna att förstå, men allt jag förstår är att ingen egentligen vet någonting. Så allt detta skrivande är nog ett sätt att hantera rädsla mer än att analysera något.
Att det är så får mig att fundera lite över vad kunskap är och hur den bildas. Rent logiskt borde ju fler artiklar, journalister, perspektive m.m. betyda att kunskapen vaskas fram steg för steg. Men i en sån här situation, när allting pågår, och dessutom påverkas av vad journalister skriver, verkar det snarare leda till förvirring.
Det är kanske dags att ta ett steg tillbaka... det gör jag själv genom att läsa Krig och Fred. Berättelsens helhet är mycket avslappnande, jämfört med finanskrisdiskussionerna. Och det känns som att man får mer perspektiv. Genom att man vet varifrån tankarna kommer, man lär med tiden känna denne Tolstoj och alla personerna. Så kan man förhålla sig till dem., och hitta sina egna tankar.
För övrigt tror jag att litteraturens eventuella minskade inflytande i samhället beror på att mna effektiviserat bort den här biten med Berättelsen, som människor faktiskt behöver.D et är jag väl inte den första som säger. Men vid sidan om Krig och Fred är jag gravt beroende av TV-serien Lost. Varför? För att den, precis som Krig och Fred erbjuder mig ett sentimentalt och ordnat universum....
Att det är så får mig att fundera lite över vad kunskap är och hur den bildas. Rent logiskt borde ju fler artiklar, journalister, perspektive m.m. betyda att kunskapen vaskas fram steg för steg. Men i en sån här situation, när allting pågår, och dessutom påverkas av vad journalister skriver, verkar det snarare leda till förvirring.
Det är kanske dags att ta ett steg tillbaka... det gör jag själv genom att läsa Krig och Fred. Berättelsens helhet är mycket avslappnande, jämfört med finanskrisdiskussionerna. Och det känns som att man får mer perspektiv. Genom att man vet varifrån tankarna kommer, man lär med tiden känna denne Tolstoj och alla personerna. Så kan man förhålla sig till dem., och hitta sina egna tankar.
För övrigt tror jag att litteraturens eventuella minskade inflytande i samhället beror på att mna effektiviserat bort den här biten med Berättelsen, som människor faktiskt behöver.D et är jag väl inte den första som säger. Men vid sidan om Krig och Fred är jag gravt beroende av TV-serien Lost. Varför? För att den, precis som Krig och Fred erbjuder mig ett sentimentalt och ordnat universum....
Tuesday, October 7, 2008
Damn
Varför blir det så här? jag var nöjd och alltid mig själv till behag... men ändå blir det. Det är jobbet vi pratar om nu, men det ligger säkert någon existentiell sanning i det.
Vi håller på med den månatliga rapporten som börjar bli en del av mitt liv på gott och ont. Mest på gott antagligen, eftersom jag inte kommer att skriva den för evigt. När jag slutar kommer det det kännas som en befrielse, men det jag lärt mig kommervara kvar. Och jag lär mig ganska mycket, om teknologi, fri mjukvara och annat.
Jag står precis inför ett byte till Fedora från Windows, delvis p.g.a. att detta projekt lärt mig att Windows inte är den säkra lösningen. När en viss procent av alla användare, säg 15 %, använder något annat, vad som helst faktiskt, kommer inte Windows att vara standard. Och då kommer det bli dyrt och komplicerat att knyta upp sig till den standarden...
Men det var inte vad jag ville skriva om. Jag ville skriva om att jag den här månaden har gjort hundra och åter hundra småfel som jag inte gjorde förra månaden. Om att det tar fem minuter innan jag börjar med varje uppgift, och fem minuter till innan den blir färdig. Jag har en känsla av att det inte är så mycket att oroa sig för, att sånt här går i någon slags cykler... Goda dagar följer dåliga dagar o.s.v. Men varför?
Vi håller på med den månatliga rapporten som börjar bli en del av mitt liv på gott och ont. Mest på gott antagligen, eftersom jag inte kommer att skriva den för evigt. När jag slutar kommer det det kännas som en befrielse, men det jag lärt mig kommervara kvar. Och jag lär mig ganska mycket, om teknologi, fri mjukvara och annat.
Jag står precis inför ett byte till Fedora från Windows, delvis p.g.a. att detta projekt lärt mig att Windows inte är den säkra lösningen. När en viss procent av alla användare, säg 15 %, använder något annat, vad som helst faktiskt, kommer inte Windows att vara standard. Och då kommer det bli dyrt och komplicerat att knyta upp sig till den standarden...
Men det var inte vad jag ville skriva om. Jag ville skriva om att jag den här månaden har gjort hundra och åter hundra småfel som jag inte gjorde förra månaden. Om att det tar fem minuter innan jag börjar med varje uppgift, och fem minuter till innan den blir färdig. Jag har en känsla av att det inte är så mycket att oroa sig för, att sånt här går i någon slags cykler... Goda dagar följer dåliga dagar o.s.v. Men varför?
Wednesday, September 24, 2008
Modernitet 2.0
När jag började blogga hade jag inte för avsikt att skriva om politik eller nyheter. Det jag ville förmedla till Sverige var mina personliga intryck av livet i Sydösteuropa. "De små historierna" som min morfar kallar det. Men det har blivit mer stora historier, om Ryssland, EU, romer och Gud vet allt...
Det beror kanske inte på att jag är mer intresserad av sånt, eller enbart på min intellektuella fåfänga. Tyvärr är det så att det här är vad min vardag består av framför allt annat. Jag är en av alla de miljoner människor i värklden som tillbringar dagen lång framför en dataskärm. Genom RSS-uppdateringar läser jag nyheter i global press sekunderna efter att de publicerats. Därför vet jag mer om finanskrisen än om vad som händer inuti alla de hus min spårvagn åker förbi på morgonen och kvällen.
Handlar det om att man är utlänning? Jag tvivlar... jag tror snarare att man tänker på det mer som utlänning, men vet ni där hemma egentligen vad som sker hos grannen?
Det är helt enkelt moderniteten, som den beskrivits under hundra år av Chaplin, Kafka, Weber m.fl. Eventuellt förstärkt genom globalisering och internet till en slags Modernitet 2.0. Man möter världen genom media, men att bläddra i DN har bytts ut mot att zappa mellan DN.se, The Guardian och The New York Times.
Det beror kanske inte på att jag är mer intresserad av sånt, eller enbart på min intellektuella fåfänga. Tyvärr är det så att det här är vad min vardag består av framför allt annat. Jag är en av alla de miljoner människor i värklden som tillbringar dagen lång framför en dataskärm. Genom RSS-uppdateringar läser jag nyheter i global press sekunderna efter att de publicerats. Därför vet jag mer om finanskrisen än om vad som händer inuti alla de hus min spårvagn åker förbi på morgonen och kvällen.
Handlar det om att man är utlänning? Jag tvivlar... jag tror snarare att man tänker på det mer som utlänning, men vet ni där hemma egentligen vad som sker hos grannen?
Det är helt enkelt moderniteten, som den beskrivits under hundra år av Chaplin, Kafka, Weber m.fl. Eventuellt förstärkt genom globalisering och internet till en slags Modernitet 2.0. Man möter världen genom media, men att bläddra i DN har bytts ut mot att zappa mellan DN.se, The Guardian och The New York Times.
Tuesday, September 2, 2008
Ålder
För att roa mig på kontoret har jag skaffat ett s.k. Stuble Upon- konto. Det lovar att hitta det bästa på internet åt dig, och slumpar fram sidor inom de kategorier du valt. Nästan alla är amerikanska, och det mesta är om ateism, kristendom eller Barack Obama.
Alldeles nyss serverades jag det mest deprimerade man kan tänka sig... en sida där du matar in en given ålder, och som svar berättar den vad ndra människor åstadkommit i denna ålder. (Du hittar den här) Mozart började komponera när han var fyra, Benjamin Franklin blev journalist när han var femton och ni vet... det känn som att det mesta i världen gjordes av människor som var mycket yngre än man själv är.
Ett avgörande ögonblick i denna insikt var Fotbolls-VM i Frankrike 1998. Skärmen var full med stjärnor som var yngre än en själv, och man insåg att man inte skulle bli fotbollsproffs. När man vände sig till litteraturen insåg man med hjärtat i halsen att Rimbaud hade hunnit avsluta ett inflytelserikt författarskap innan han fyllt tjugo.
Det intressanta med siten jag serverades är att om man söker på andra åldrar, visar det sig att trettiofemåringar eller 55-åringar gjort lika mycket i världshistorien som 20åringarna... En 35-årig Robert Louise Stevenson skrev Dr. Jekyll och Mr. Hyde och Picasso målade Guernica när han var 55...
Betryggande. Jag häller upp en kopp kaffe , lutar mig tillbaks och lämnar världslitteraturscenen tills i morgon....
----------------
Now playing: Håkan Hellström - Flyg Du Lilla Fjäril
via FoxyTunes
Alldeles nyss serverades jag det mest deprimerade man kan tänka sig... en sida där du matar in en given ålder, och som svar berättar den vad ndra människor åstadkommit i denna ålder. (Du hittar den här) Mozart började komponera när han var fyra, Benjamin Franklin blev journalist när han var femton och ni vet... det känn som att det mesta i världen gjordes av människor som var mycket yngre än man själv är.
Ett avgörande ögonblick i denna insikt var Fotbolls-VM i Frankrike 1998. Skärmen var full med stjärnor som var yngre än en själv, och man insåg att man inte skulle bli fotbollsproffs. När man vände sig till litteraturen insåg man med hjärtat i halsen att Rimbaud hade hunnit avsluta ett inflytelserikt författarskap innan han fyllt tjugo.
Det intressanta med siten jag serverades är att om man söker på andra åldrar, visar det sig att trettiofemåringar eller 55-åringar gjort lika mycket i världshistorien som 20åringarna... En 35-årig Robert Louise Stevenson skrev Dr. Jekyll och Mr. Hyde och Picasso målade Guernica när han var 55...
Betryggande. Jag häller upp en kopp kaffe , lutar mig tillbaks och lämnar världslitteraturscenen tills i morgon....
----------------
Now playing: Håkan Hellström - Flyg Du Lilla Fjäril
via FoxyTunes
Wednesday, July 30, 2008
Tolstoj
Jag är nu tillbaks på arbetet efter två veckor på volontärarbetsläger i Italien, och det är inte helt lätt att falla in i det gamla mönstret igen. Visst, man vänjer sig, fortare än man egentligen vill oftast, men tre dagar in i veckan känner jag fortfarande av en viss obalans. Hur underbart var det inte att vara nära den man älskar varje dag, och att arbeta utomhus i en liten by utan bilar och buller... och hur mycket mer märker jag inte dedssa bilar, detta buller och allting smo en storstad är nu när jag varit borta ett tag?
Egentligen tror jag att jag vill bo någonstans där det är tyst och jobba med att prata med människor, och helst slippa tänka på business hela dagarna. Jag vet inte om det var så klokt att börja läsa Tolstoj under semestern. Å ena sidan är det en bokstavligt talat tung motvikt till vardagslivet. Å andra sidan är det en förförisk sanning som inte riktigt går att leva med. Tolstoj förökte ju själv att leva efter sin sanning, vilket blev en katastrof för honom och hans fru, som precis som Bachs äkta hälft antas gjort lika myckte som sina män för dessas rykte. Det bästa med Tolstoj är kanske att han kan skriva utan sådana mastodontmeningar. ;)
Det är mycket lätt att romanitisera volontärlivet i naturen Jag vet av egen erfarenhet att när det blir vardag är det mycket mrer komplicerat. det är nog snarast det att man inte är hemma som är det fantastiska. För vardagslivet är en lång, lång rad av en massa små, oviktiga problem som ändå håller en vaken om natten.
En del av det Tolstoj vill säga, är väl att det är just dessa små problem som är livet. Som människaär det bara alltför lätt att förakta dem och vilja tänka på störe saker, men verkligheten vinner. Alltid. Semester är hybris... liksom...
Tolstoj på Wikipedia:
Kort version på svenska
Mer kött på engelska
Egentligen tror jag att jag vill bo någonstans där det är tyst och jobba med att prata med människor, och helst slippa tänka på business hela dagarna. Jag vet inte om det var så klokt att börja läsa Tolstoj under semestern. Å ena sidan är det en bokstavligt talat tung motvikt till vardagslivet. Å andra sidan är det en förförisk sanning som inte riktigt går att leva med. Tolstoj förökte ju själv att leva efter sin sanning, vilket blev en katastrof för honom och hans fru, som precis som Bachs äkta hälft antas gjort lika myckte som sina män för dessas rykte. Det bästa med Tolstoj är kanske att han kan skriva utan sådana mastodontmeningar. ;)
Det är mycket lätt att romanitisera volontärlivet i naturen Jag vet av egen erfarenhet att när det blir vardag är det mycket mrer komplicerat. det är nog snarast det att man inte är hemma som är det fantastiska. För vardagslivet är en lång, lång rad av en massa små, oviktiga problem som ändå håller en vaken om natten.
En del av det Tolstoj vill säga, är väl att det är just dessa små problem som är livet. Som människaär det bara alltför lätt att förakta dem och vilja tänka på störe saker, men verkligheten vinner. Alltid. Semester är hybris... liksom...
Tolstoj på Wikipedia:
Kort version på svenska
Mer kött på engelska
Subscribe to:
Posts (Atom)
